|
Boplatsen i Uppåkra
är lokaliserad på en höjd i landskapet, ca 2 km nordväst om
Staffanstorp och 5 km söder om Lund. Boplatsens omfattning är 1,1 x
0,6 km, vilket gör Uppåkra till den största boplatsen i södra Sverige.
Fyra större områden har kulturlager som mäter mer än en meter i
mäktighet, och ibland kan även en mäktighet på två meter påträffas.
Uppåkra har en unik
kontinuitet gällande den långa tidsperiod som människor varit bosatta
på platsen. De första spåren kan dateras till förromersk järnålder,
även kallad keltisk järnålder (500 f.Kr.- Kr.f.), och platsen var
bebodd genom hela det första årtusendet e.Kr. Metalldetektorer har
varit ett väldigt användbart komplement till utgrävningarna, och dessa
avsökningar har fram till idag gett ca 20 000 fynd. Fynden bidrar till
att stärka definitionen av Uppåkra som centralplats i Skåne under
järnåldern. Bosättningen började växa under romersk järnålder (Kr.f.-
400 e.Kr.). Fynd från denna period och framåt visar en närvaro av både
politisk och religiös makt i Uppåkra. De flesta fynden som hittats med
hjälp av metalldetektor är daterade till yngre järnålder;
folkvandringstid (400-550 e.Kr.), vendeltid (550-800 e.Kr.) och
vikingatid (800-1050 e.Kr.). Detta p.g.a. metalldetektorns begränsning
till att avsöka ploglagret:. Det är främst kulturlager från dessa
perioder som blivit skadade, och på vissa ställen även förstörda av
plöjning.
Det har funnits
åtminstone fyra högar i Uppåkra, men bara två är synliga idag. Den
individuella dateringen har inte blivit helt fastställd. De kan
möjligen dateras till äldre järnålder, men ett uppförande under
bronsålder (1800-500 f.Kr.) kan inte uteslutas.
2001 påträffades
lämningarna av en mycket intressant och speciell byggnad. Byggnaden
har troligtvis haft en ceremoniell funktion, ett asatempel, och dess
ovanliga konstruktion i kombination med fantastiska fynd stödjer denna
teori. Huset etablerades under senare delen av romersk järnålder och
har under mer än 500 år byggts om flera gånger på samma plats, fram
till dess sista fas i tidig vikingatid. Bland de mest prominenta
fynden kan nämnas en bägare med dekorationer av silver och guld. Denna
bägare hittades tillsammans med en glasskål vars troliga ursprung är
området norr om Svarta havet. Över 115 guldgubbar har framkommit,
främst i väggrännor och stolphål. I ett område nära huset har man
påträffat en stor mängd offrade föremål, främst lans- och
spjutspetsar. Många av dessa var medvetet böjda och förstörda.
Lund grundades mot
slutet av det första millenniet e.Kr. med 990 som äldsta
dendrokronologiska dateringar. Denna etablering markerade troligtvis
slutet för Uppåkra. Lund växte fort och blev ett centra för den nya
religionen och den kristna kyrkan i det danska kungariket. Den
medeltida byn Uppåkra fortsatte att leva vidare men nu i skuggan av
staden Lund. Byn var under medeltid lokaliserad norr om den
förhistoriska boplatsen. Idag är detta byn Stora Uppåkra, och en del
hus och byggnader är idag belägna på boplatsen. Lämningarna av
boplatsen döljs dock till största delen av åkermark.
Uppåkra nämns första
gången år 1085 i skrivna källor. Dokumentet ger informationen att det
finns två Uppåkra , vilket troligtvis är resultatet av en delning
under sen vikingatid. Idag finns därför både byn Stora Uppåkra, och
byn Lilla Uppåkra (ca 1 km söder om Stora Uppåkra). |
