|
Boplatsen i Uppåkra
är belägen på en höjd i landskapet inte långt från kusten, ca 2 km
nordväst om Staffanstorp och 5 km söder om Lund. Sensationella fynd har
gjorts och platsen har en unik kontinuitet som sträcker sig genom hela
järnåldern, över 1000 år. Uppåkra ligger i ett geografiskt område med
gamla traditioner, vilket kan ses i det arkeologiska och historiska
materialet. Denna region täcker större delen av västra och södra Skåne,
med Danmark i väst och det kontinentala Europa i söder. Åtskilliga
boplatser, gravmonument, gravar och fynd från stenåldern och bronsåldern
påvisar tidiga etableringar i regionen. Under järnåldern utvecklades
marknads- och handelsplatser, och boplatserna växte som en följd av
regionens goda lokalisering och ökade ekonomiska betydelse. Under tidig
medeltid byggdes ett stort antal kyrkor i regionen, vilket troligen är ett
resultat av den positiva ekonomiska situationen.
I
Staffanstorps kommun,
finns det
registrerade boplatser, gravmonument, gravar och fynd från
stenåldern
(9000-1800 f.Kr.),
bronsåldern (1800 – 500
f.Kr) och
järnåldern (500 BC
–1050 f.Kr).
I Uppåkra finns
det numera bara två synliga högar som kan påminna oss om att denna
fantastiska plats en gång var en regional centralplats. Det har funnits
åtminstone fyra högar på höjden. Gällande individuell datering så kan de
möjligen dateras till tidig järnålder, men de kan även ha blivit uppförda
under bronsåldern. Den unika kontinuiteten gällande bosättning på platsen,
vars äldsta spår är daterade till förromersk järnålder (500 f.Kr.-Kr.f.,
även kallad keltisk järnålder), sträckte sig genom hela det första
millenniet e.Kr. Boplatsen i Uppåkra är den största i södra Sverige, och
boplatsområdet täcker en yta på 1,1 x 0,6 km (ca 40 hektar).
Borrningsresultat visar att det på boplatsen inom fyra större områden
finns kulturlager som är mer än en meter tjocka. Ibland kan de även uppnå
en mäktighet på över två meter. Tjocka kulturlager kan också indikeras av
de höga fosfathalter som uppmättes i åkrarna i Uppåkra på 1930-talet. Man
mätte då fosfathalterna i de skånska jordarna för att se var det kunde
vara lämpligt att odla sockerbetor. Resultaten från Uppåkra visade på de
största procenthalterna och den största koncentrationen! Tjocka
kulturlager tyder på att människorna har valt att stanna och bosätta sig
en längre tid inom ett specifikt område. Man byggde nya
hus inte långt
ifrån där de gamla revs, och tillsammans med lämningar och spår från olika
slags aktiviteter som förekom på boplatsen, skapades de kulturlager som
kan påträffas idag.
1934 skulle nya byggnader uppföras på en gård belägen inom det gamla
boplatsområdet, och i samband med detta framkom fynd som ledde till den
första undersökningen. De kulturlager som påträffades var mer än två meter
tjocka, och boplatsen uppskattades till att täcka en yta på ca 100 x 110
m. Idag uppskattas boplatsområdet till 1,1 x 0,6 km.
1996 kom Uppåkra i fokus igen genom ett projekt gällande
samhällsstrukturen i Sydsverige under järnåldern. Användandet av
metalldetektor har varit ett betydelsefullt komplement till utgrävningarna
och undersökningarna. En dansk grupp med lång erfarenhet av att arbeta med
metalldetektorer har varit till stor hjälp. Flera metalldetektorsökningar
har gjorts, och dessa har givit fantastiska resultat. Över 20 000 föremål
har påträffats i ploglagret! Flertalet av föremålen som är funna med
metalldetektor, är med anledning av begränsningen till avsökning av
ploggången främst daterade till yngre järnålder (400-1050 e.Kr.). Många
fynd är väl bevarade trots det faktum att de legat i brukad jord under
väldigt lång tid. Genom att mäta in den exakta fyndplatsen, är det med
hjälp av en dator möjligt att se föremålens spridning och då eventuella
koncentrationer över boplatsområdet. Det är även intressant att se
spridningen av daterbara föremål. Alla dessa föremål är betydelsefulla för
förståelsen av boplatsen, dess funktioner och aktiviteter. Utan dem hade
viktig information gått förlorad.
Gullåkra mosse
är belägen 2 km
sydöst om Uppåkra, strax utanför Staffanstorp. I mossen har man under lång
tid deponerat offrade föremål till gudarna. Fynden dateras till stenålder,
bronsålder och järnålder. Dess lokalisering nära Uppåkra indikerar att
människor från boplatsen troligtvis också använde mossen för offer. Man
har gjort flera fynd. Fynd som bör nämnas är: en halsring av brons och
fyra lansspetsar. Halsringen är daterad till förromersk järnålder (500
f.Kr.-Kr.f., keltisk järnålder), och lansspetsarna kan dateras till mellan
200-500 e.Kr. En av dem har blivit medvetet böjd.
En
gammal väg som troligen tillkommit under järnåldern, har haft sin
sträckning över boplatsområdet och delar av den används än idag.
Vägsträckningen har troligtvis gått från den nordvästra kusten i Skåne
till den södra kusten, och har längs sin väg passerat och förbundit
viktiga platser.
En runsten i Hjärup
är den inskription
närmast Uppåkra, som visar på de kontakter som då fanns och på den
betydelse som området hade. Den uppfördes runt år 1000 e.Kr. Inskriptionen
ger informationen att en man vid namn Navne, lät uppföra stenen till minne
av sin bror Toke, som dog någonstans i väst.
|
Staffanstorp |
Uppåkra |
Kulturlagren i Uppåkra |
Runstenen i Hjärup |
|
Kapitel
1
