|
Boplatsen i Uppåkra har existerat under lång tid vilket innebär en unik
kontinuitet. De första spåren kan dateras till förromersk järnålder, och
boplatsen existerade under hela det första millenniet e.Kr. Järnåldern i
Sverige, 500 f.Kr.-1050 e.Kr., delas vidare in i:
-
Förromersk järnålder - 500 f.Kr.-Kr.f. (även kallad keltisk järnålder)
-
Romersk järnålder - Kr.f.-400 e.Kr.
-
Folkvandringstid - 400-550 e.Kr. (även kallad äldre germansk järnålder)
-
Vendeltid - 550-800 e.Kr. (även kallad yngre germansk järnålder)
-
Vikingatid - 800-1050 e.Kr.
Under romersk
järnålder förändrades och utvecklades samhället. Större boplatser blev små
byar, och en samhällsklass med hög status, en elit, började framträda och
styra över omfattande landområden. Kontakter med romarriket kan ha
inspirerat människorna i norr till att förändra och modernisera sitt
samhälle. Det är möjligt att en del skandinaver var krigare i romerska
legioner, och nätverk av handel och varuutbyte nådde romerska provinser.
Flera fynd, ofta mynt, i Skåne och även i Uppåkra, visar på direkt eller
indirekt kontakt med romerska provinser. Bosättningen i Uppåkra började växa
under romersk järnålder, och fynd från denna period och framåt tyder på en
närvaro av både politisk och religiös makt. Kring 200 e.Kr. etablerades den
första fasen av en märklig byggnad med ceremoniella funktioner. Detta hus
renoverades och stod kvar på samma plats ända in i tidig vikingatid. Lokala
hantverkare arbetade med till exempel brons, horn och ben. Föremål från
andra länder indikerar början på ett nätverk av handel och varuutbyte.
Folkvandringstiden var
turbulent i Europa som en följd av romarrikets fall. Olika grupper av
människor och olika folkslag var i rörelse, och föremål som en gång fanns i
de romerska provinserna spreds ännu mer än tidigare. Förekomsten av guld i
Skandinavien ökade under denna period, både som föremål och råmaterial.
Uppåkra var en blomstrande stor by. Detektorfynd och utgrävningar indikerar
funktionen av ett politiskt och religiöst centra. Skickliga hantverkare
tillverkade olika slags föremål på boplatsen, och flera föremål visar på
långväga kontakter. Dessa funktioner och kontakter kom att stanna på en
betydande nivå ända till slutet av 900-talet. Många fynd från
Vikingatiden
visar en etablerad
handel,
både lokal och långväga. Uppåkra har till exempel en av de största
nordiska förhistoriska samlingarna av vikter.
Under
Uppåkras glansdagar fanns det på platsen flera gårdar med en struktur som
skulle kunna liknas vid de tidigmedeltida städerna. En boplats som kan ha
haft omkring 500-600 invånare och med en ekonomi baserad på jordbruk,
djuruppfödning, handel och hantverk. Uppåkra tolkas som en centralplats, ett
regionalt centra. Under senare delen av romersk järnålder började en del
boplatser visa en komplexitet och en närvaro av viktiga funktioner som givit
dem definitionen av att vara centralplatser. Gällande Uppåkra finns det
flera tecken och exempel som pekar på funktionen som centralplats, bl.a.
boplatsens storlek, fyndens kvalitet och kvantitet, och en anmärkningsvärd
ceremoniell byggnad. Uppåkra hade en betydande politisk och religiös
funktion, en koncentration av skickliga hantverkare och handel.
The Uppåkra pendant, c 400 AD |
Helge, possible origin Western Europe,
late 8th early 9th century AD |
Viking Age bronze key
Staffanstorps nyckeln |
|
Kapitel
2
