g
Religion - asar och vaner av Marcus, Gabriel, Simon, David

Den fornnordiska gudavärlden bestod av två gudaföreställningar, asar och vaner. Asarna levde i Asgård och var den större dominerande gruppen. Deras ledare var Oden, och andra gudar var Tor, Balder, Heimdal och Tyr. Där fanns också några gudinnor: Frigge, Siv, Nanna och Idun. De tre mest heliga var Oden, Tor och Frej. Frej hade en tvillingsyster, Freja, och deras pappa var Njord. Under vikingatiden tillbads asagudarna i hela Skandinavien, men kulten var speciellt stark i Sverige eftersom en mäktig familj i Sverige, ”ynglingätten”, såg Frej som sin stamfader. Tor och Oden var krigsgudar. Frej och de andra vanerna var mer knutna till djur och människor. Enligt myterna var det från början fientliga relationer mellan asar och vaner. Deras hat försvann och de levde senare tillsammans i fred. Detta visar att två olika uppfattningar och inriktningar kan anpassa sig åt varandra.

Odin var den störste av alla asagudarna. Därför kallades han för gudarnas konung eller spjutguden. Oden var också den klokaste guden. Oden offrade en gång ett av sina ögon för att få dricka ur vishetens källa. Han var också krigsgud och dödsgud. Hans spjut kallades för Gungner och det träffade alltid sitt mål. Oden bodde i ett slott som kallades Valhall, och dit kom alla människor som dog i strid. Varje dag åt de från en gris, Särimner, och varje morgon levde Särimner igen. De drack massor av mjöd, som är en typ av öl bryggd med honung och smaksatt med humle. Oden hade två korpar, Hugin och Munin, och de stod för tanke och minne. Varje morgon flög de ut i världen, och varje kväll återvände de till Oden och viskade i hans öra vad de sett och hört. Ibland lämnade Oden Valhall och red ut på sin åttafotade häst, Sleipner. Sleipner sprang fort både på vatten och på land. Oden hade två bröder, Vile och Ve. Onsdag är den veckodag som fått sitt namn från Oden. Tor var Odens son.

Thor är Odens son. Tor hade rött hår och rött skägg. Han var stor, stark och högljudd. Han var den mest populära guden av dem alla, och han slogs ofta mot jättarna. Jättarna var både folkets och asagudarnas fiender. Tor var den sortens människa som gjorde vad som föll honom in, och som sedan efteråt tänkte över vad han gjort. Han var den starkaste av dem alla, och han var ett skydd för asarna mot jättarna. Tor hade en hammare som hette Mjölner. Mjölner träffade alltid och återvände sedan till den person som kastat den. Tor använde ett par järnhandskar för att kunna fånga Mjölner utan att skadas. En av hans många skatter var ett styrkebälte som fördubblade hans styrka. Hans slott hade 540 rum och ett av rummen kallades Bilskirner. I detta rum bodde han med sin fru Sif. Tor var åskguden. När det var åskväder trodde folket att det var Tor som var ute och åkte i sin vagn dragen av getter, och då slog på järnhjulet så att det blixtrade. Många människor bar Tors hammare som ett smycke. Torsdag är den veckodag som fått sitt namn av Tor, likaså pojknamn som Torbjörn, Torulf, Tore och Torkel. Det finns även mindre städer som heter t.ex. Torås, Torshälla och Torsby.

Heimdal var en mystisk gud eftersom han inte går att finna i så många berättelser eller sagor. Men när han nämns så är det höljt i mörkt dunkel. Han var en gammal och mäktig gud. Forskarna har försökt ta reda på vad hans namn betyder. Hans namn skiljer sig från de andra nordiska gudanamnen. Namnet är sammansatt av två ord: Heimr som betyder värld, och Dallr som betyder ljus. En tolkning av namnet är att det betyder ”den som lyser över världen”. En del människor tyckte att hans namn var så mäktigt att det inte var tillåtet att säga. Heimdal hade som uppgift att vakta regnbågen åt gudarna. Han bodde i Himmelska Bergen där regnbågen fanns. Där kunde han höra allt som hände runt om i världen. En del människor sade att han kunde höra ullen växa på fåren och höra gräset växa på marken. Heimdal hade ingen fru och inga barn.

h

Lund av Emmie, Rebecca

Lund grundades av Sven Tveskägg vid slutet av 900-talet. På den tiden var Skåne en del av Danmark. Danmark var ett kungadöme med flera starka hövdingar. Lund blev en central plats för den nya religionen, kristendomen. År 1060 fick Lund sin första biskop. Kyrkan ägde 80 % av all mark i staden. Under medeltiden byggdes 27 kyrkor i Lund. Bara Domkyrkan och Sankt Petri finns kvar idag. Skandinavien och Grönland tillhörde också Lunds stift. Domkyrkan färdigställdes under 1100-talet.

På 1100-talet var Lund den största staden i Skandinavien. Där fanns 3000-4000 invånare. Lund är tillsammans med en annan stad, Sigtuna, Sveriges äldsta städer. Gamla fynd visar att staden hade kontakt med stora delar av norra och östra Europa redan under 1000-talet och 1100-talet.

i

Knut den helige av Viktor M, Mathias

Knut den helige Knut den helige var kung av Danmark 1080-1086. Han föddes 1040 och var son till Sven Estridsson. Han dog den 10 juli 1086 i Odense, Danmark. Han dödades i Sankt Albans kyrka och hans bror Oluf blev ny kung. Efter att Knut dött rådde hungersnöd i nio år i Danmark, och folket trodde att detta var ett straff från Gud. Det gick rykten om att mirakel inträffade vid den döde kungens grav. Kvarlevorna flyttades därför till en grav under högaltaret i kyrkan. En okänd munk skrev en helgonlegend om Knut.

Knut den heliges donationsbrev är troligen det äldsta nordiska brev som finns bevarat. Brevet från 1085 bekräftar en donation av mark till Domkyrkan i Lund som byggdes under denna tid. En del av marken som tillhörde 24 byar i både Skåne och Själland donerades till kyrkan i Lund.

j

Skåne och Danmark av Mats, Martin H, Viktor

Skåne tillhörde Danmark redan på 800-talet och Oluf Fröhne var kung i Skåne omkring år 800. En annan kung var Ragvard Jarl och han blev kung omkring år 860. Under medeltiden förändrades samhället mycket på grund av kyrkan och den kungliga makten. Skåne tillhörde Danmark under medeltiden. Skåne var en viktig del av Danmark, och Malmö var en av de betydande danska städerna. Folket i Skåne pratade med en östdansk dialekt. Mynten var danska. Den danske kungen härskade över Skåne. Han byggde en fästning i Malmö och en domkyrka i Lund. Den danske ärkebiskopen fanns i Lund. Skåne blev 1658 svenskt territorium efter flera år av krig mellan danskar och svenskar.

k

Livet i en forntida by – en vanlig familj, äktenskap, begravningar, viktiga möten och aktiviteter av Lotta, Ingrid, Maria, Tina

En vanlig familj : Vi vet att Uppåkra var en stor by. Det fanns troligen många familjer där. Ett nyfött barn blev en familjemedlem när det fick ett namn. Vikingarna väntade 1-3 år innan barnet fick en familj att tillhöra, eftersom barnadödligheten var hög. Barnen fick hjälpa till mycket hemma. De gick inte i skolan så de fick hjälpa till med att ta hand om olika sysslor som kunde gälla gården, hantverk, spinna ull och laga mat. Kvinnan i familjen var väldigt självständig. Hon skötte allt arbetet i hemmet med barnen som hjälp. Faderns uppgift var att lära sönerna sin yrkesskicklighet, och moderns uppgift var att lära döttrarna allt om hemmet. Man fick lov att skiljas om familjen hade problem.

Äktenskap : Nya familjer skapades genom äktenskap. Ibland gifte man sig av kärlek, men det hände ofta att rika människor levde i ett arrangerat äktenskap. Bruden fick med sig en hemgift till sin man som kunde vara t.ex. pengar, egendom eller mark. Brudens far fick en gåva av brudgummen, men denna var inte alls lika värdefull som hemgiften eftersom flickorna inte ansågs vara lika mycket värda som pojkarna. Under svåra tider kunde det hända att nyfödda flickor sattes ut att dö, så att föräldrarna inte behövde försörja dem. Fruarna var tvungna att vara trogna, men männen kunde ha kvinnliga slavar eller tjänstefolk som älskarinnor och bihustrur.

Begravningar : Det finns många olika teorier om hur folk blev begravda under järnåldern. De kunde begravas i gravhögar, och ibland kund rika och betydande människor bli begravda i skepp. De fick ofta gravgåvor som t.ex. mat, kläder, smycken, handarbeten, vapen och köksutrustning med sig i graven. De kunde till och med begravas med sina hästar, hundar och påfågelstuppar, och även med slavar om de hade sådana. Några människor blev kremerade på bål. Det fanns en kvinna med på begravningen som kallades för ”dödens ängel”. Hon stängde den dödes ögon och mun, och klädde den döde i de finaste kläderna som han/hon hade. Folket hade en stark tro på ett liv efter detta. Tyvärr har man inte funnit så många gravar i Uppåkra.

Viktiga möten : I varje by fanns en grupp betydande människor som fattade alla viktiga beslut. Vi förmodar att en sådan grupp fanns även i Uppåkra. Isåfall hade de kanske sina möten i templet. Varje fri man och kvinna hade möjligheten att vara med och styra i byrådet. Byråden från alla byar brukade träffas och diskutera två gånger om året, på hösten och på våren. Då tog de beslut gällande lagar och annat som var viktigt. Alla i en by samlades när en ny ledare skulle väljas.

Aktiviteter : De vuxna kunde under vintern roa sig med t.ex. brottning, bollsporter och häftiga gräl. Detta kunde leda till döden. De kunde också klättra upp för berg och kasta sig från höga klippor för att träna sig inför sammandrabbningar. Till och med backgammon kunde sluta med blodsutgjutelse. Man kunde åka skidor eller skridskor när det var snö. Man gjorde skridskor genom att knyta fast ben på sina läderskor.

l

Hantverk – järn, metaller, trä och textilier av Sabine, Annelie

Järn : Det var väldigt viktigt under järnåldern att framställa järn. Järnet var så viktigt att det gav namn åt hela tidsperioden. Järn användes för att tillverka redskap och vapen.

Metaller: Brons var näst efter järnet det man vanligen arbetade med inom metallhantverket. Brons är en blandning av koppar och tenn. Brons användes ofta för att tillverka smycken, olika slags beslag och spännen. Dessa kunde ofta vara dekorerade. Spännena användes framförallt till att hålla ihop kläderna. Man kunde också tillverka smycken av guld och silver.

Trä: De vikingatida långskeppen är bevis på det främsta och mest berömda hantverket av trä under järnålder. Man tillverkade även andra fina föremål av trä under järnåldern, och fantasifulla bilder kunde man se på både vardagsföremål och på mer exklusiva gravgåvor

Textilier : Linne och ull dominerade textilierna under järnåldern. Exklusivt tyg som silke importerades, och ibland användes även läder och skinn. Människorna var väldigt praktiskt klädda. En slags linneskjorta bars närmast kroppen. Andra kläder som byxor, tunikor och mantlar tillverkades av ull. På järnåldersboplatser hittar man ofta lervikter från vävstolar, och då kan man se hur viktigt det var att väva.

m

Medeltiden – kläder, skor, smycken, mat och matlagning
av Tanja, Emelie, Michanna

Kläder : Under tidig medeltid följde klädedräkten människans naturliga former. Halsringningen gick lång upp, och en del av klädedräkten kunde ibland dras att sitta över huvudet. Man använde hela tygstycken och gjorde klädesplagg med vidd och form i enkla modeller. Kläderna var ofta färgglada med olika klara färger tillsammans. De använde ull och ibland linne, skinn och läder. Kläderna kunde vara dekorerade med sirliga bårder som var broderade eller applicerade i kanten runt halsen, handleden eller i nedre kanten av tygstycket. Ett skärp kunde vara åtdraget i en knut eller så användes ett spänne. De långa ändarna fick hänga fritt. För gifta kvinnor var det obligatoriskt att bära sjalett. Under 12-1300-talet ledde en klimatförändring till att folket var tvungna att använda mer kläder. En överkjol introducerades för både kvinnor och män. Runt år 1300 blev den tidigare löst sittande kvinnoklädseln smalare kring midjan. Mer figursydda kläder dolde inte längre figuren utan visade istället denna mellan axlar och midja. Människor av högre status bar mer exklusiva kläder. Människorna skulle veta sin plats i samhället och klä sig därefter.

Skor : Man använde skor under medeltiden och det fanns till och med olika slags skor att välja mellan. Skorna gjordes av koskinn eller getskinn, och var ibland dekorerade med någon slags päls. På vintern stoppade människorna halm i skorna. När vägarna var smutsiga och våta, tog man en bit trä och band fast denna på skon med läderband. Under den långa vintern blev vägarna allt smutsigare och våtare, vilket innebar allt tjockare träbitar under skorna. Under 10-1100-talet började man använda en slags skor som var knutna på sidan. Under 12-1300-talet blev en ny typ av sko populär, och denna knöts uppe framtill på foten. Dessa skor liknar de som vi använder idag. Den fanns också en typ av sko som var väldigt lång framtill, nästan som en slags snabel. De var populära både under 1100-talet och under 1400-talet. En del påstår att ju högre stående i samhället man var, desto längre snabel hade man på skorna. Ibland kunde snabeln vara så lång att man var tvungen att knyta den upp mot knäna, men detta var troligtvis bara i kungliga sällskap.

Smycken: Människor har alltid använt smycken. Under medeltiden använde man både guld, silver och brons. Det var vanligt att man använde ringar. Man bar dem på varje finger. Halsband var också väldigt vanligt, men först under sen medeltid. De rika kunde bära tjocka halsband, ofta av guld. De fattiga använde läderremmar. Man bar inte alltid halsbanden på samma sätt som man gör idag. Ibland kunde de vara påsydda på kläderna, ibland flera halsband efter varandra. Naturligtvis fanns det människor som bar dem som man oftast brukar. När folk blev kristna, blev det vanligt att bära halsband med kors. Både män och kvinnor gjorde hål i öronen. En fibula är ett föremål som kan ses på många bilder. Kvinnorna bar dem på sina kläder. De kunde ha olika slags mönster.

Mat och matlagning: Vi vet relativt mycket om köksredskap. Om man skulle koka något så använde man både kittlar och grytor. Stekpannan kom någon gång under 1300-talet. Människor åt och drack oftast med hjälp av föremål gjorda av trä. Vad för slags mat man åt berodde mycket på om det var en vanlig dag eller fest. Det var också skillnad mellan vilken mat de rika åt och vilken mat de fattiga åt. Bröd och gröt var basmat. En vanlig familj kunde ha gröt och bröd till frukost, och till middag kunde de ha kålsoppa eller grönsakssoppa med bröd och salt sill. Man drack vatten och ibland öl. Under fastan fick man inte äta kött eller festmat, så man åt fisk istället. Man åt olika sorters fisk. Varje fredag var fastedag. Före påsk och jul var fastetiden längre än vanligt. Mer än hälften av årets dagar var fastedagar. Man hade en stor festdag dagen efter man avslutat en lång fasta. Man kunde servera mellan 10-15 olika rätter. En festmåltid på påskdagen kunde bestå av löksoppa, rågbröd, korvar eller kokt gädda. Man kunde dricka tyskt öl eller franskt vin. Rågbröd var vardagsbröd och det vita brödet hade man till fest. Man åt ganska hälsosam mat på den tiden, men man åt även ohälsosam mat som honung. På sommaren åt man ofta ägg, nötter som man plockat och bär och frukt från skogen. Männen hade ofta knivar i sina bälten. De använde dem till att jaga med och äta med. Det vanligaste sättet att äta var att äta med fingrarna.

n

Skönlitteratur – två berömda böcker
av Malin, Marta

Trägudarnas land.   Författare: Jan Fridegård 
En gravid slavkvinna bodde i en liten vikingatida by. När barnet fötts bestämde den viking som hade mest makt att barnet skulle dö. Två män satte ut barnet i skogen för att dö. Men  barnets far som också var slav ville behålla  barnet och sprang efter männen ut i skogen för att hitta barnet. Sedan gömde sig pappan och mamman i skogen. En dag kom en man från byn och hittade dem. Han slogs med de båda slavarna och de dödade honom. De kunde inte stanna i skogen längre så de stal en båt och seglade iväg. De kom till en stad och hittade ett hus att bo i. I staden träffade de en präst som sade till kvinnan att hon skulle tro på hans gud, eftersom denna gud var snäll mot slavar. Vikingarna från byn som slavarna flytt från, kom till staden för att fira sina gudar och hittade då slavarna.

Röde orm.   Författare: Frans G. Bengtsson
Vikingar fångade Röde orm och efter ett tag blev han vän med dem. De seglade över hela världen. När han var i Danmark blev han kär i kungens dotter. Han seglade ner till Mellanöstern och där var de tvungna att tillbe deras gud. Han fick ett fint halsband och ett svärd. När han var på väg hem seglade han till England. Innan han seglade hem så seglade han även till Danmark och tog Ylva och en präst med sig hem. När han kom hem byggde han ett hus och en kyrka.